I detta avsnitt beskrivs olika begrepp/benämningar för gator och områden som ofta nämns i olika stadsbyggnadssammanhang, till exempel gågata och lågfartsområde.
Andra, ofta använda begrepp som matargata och genomfartsgata beskrivs inte här, då de utifrån ett gatunätsperspektiv snarare kan sägas ligga en nivå ovanför de enskilda gatorna och sättet att utforma dem på.
Blandtrafikgator generellt
Det finns många olika sätt att utforma blandtrafikgator. Det beror bland annat på behov, funktioner, hastigheter, vilka typer av trafikslag som ska färdas på gatan, förväntad flödesmängd för de olika trafikslagen, hur de olika trafikanternas behov att röra sig längs och tvärs gatan ser ut, verksamheter, eventuellt behov för tung trafik mm. De specifika förutsättningar för platsen/gatan och området är avgörande för om och i så fall hur en blandtrafikgata är lämplig att ordnas eller inte.
Den gemensamma nämnaren för de typer av blandtrafikgator där gående eller cyklister ska färdas är att max VR 30 km/h gäller för biltrafiken och att biltrafikflödena inte heller överskuggar gång- och/eller cykeltrafikflödena på platsen. Helst ska biltrafikflödena vara betydligt lägre än gång- och/eller cykeltrafikflödena för att en blandtrafikgata ska kunna fungera på ett bra och säkert sätt. Blandtrafikgata kan också fungera väl vid ringa flöden av alla trafikslag, till exempel i villaområden med mera.
Blandtrafik cykel och bil
Där det inte finns behov av en separat cykelbana eller där plats saknas för en separat cykelbana (främst i trånga befintliga miljöer) kan cykling i blandtrafik vara en möjlig lösning. Vid nyplanering och vid högre biltrafikflöden behöver gatan som regel hastighetsäkras via gatans totala utformning och möblering. Genom separata hastighetsdämdande åtgärder på gator med låga bilflöden går det även att skapa en enklare variant av en säker blandtrafikgata, detta används främst på befintliga gator.
Blandtrafik cykel, gång och bil
Det finns flera olika varianter på gatuutformning och reglering för gator där total blandtrafik råder, det vill säga där gång-, cykel- och biltrafik samsas i olika grader och former.
Den variant som ger störst flexibilitet i utformning baserat på de lokala behoven och funktionerna är lågfartsgatan. Det är den som oftast ska användas i samband med blandtrafik vid exploatering, nyplanering och vid ombyggnad.
Exempel på två varianter på blandtrafikgata som är särskilt framtagna för större mängder gående är gågator och gångfartsgator.
Övrig blandtrafik
Kollektivtrafik ska som regel inte blandas med gång- och cykeltrafik av säkerhetsskäl. Undantag finns.
Kollektivtrafik kan ibland blandas med biltrafik, då främst i befintliga, trånga miljöer där platsbrist råder.
Det finns stora säkerhetsrisker med att blanda kollektivtrafik med bil- cykel- eller gångtrafik och ska undvikas, särskilt vid nyplanering. Sådan blandning medför även ofta olika typer framkomlighetsproblem. Eventuella störningar slår hårt mot kollektivtrafikresandet.